Madeline Ingelgård

Mitt liv, mina val ,mina konsekvenser

Publicerad 2016-08-11 12:00:00 i Tankar och åsikter,

Det här inlägget har jag skrivit på sedan slutet på maj. Har haft väldigt svårt att sätta ord på vad jag känner och det har varit jobbigt att skriva och blotta sig så här mycket om mina känslor då de här känslorna alltid har varit en del av mig. idag har jag börjat jobba bort dom mer och mer och vågar stänga av och inte alltid vara tillgänglig för alla dygnet runt, den här våren och sommaren har jag insett hur fel jag gjort när jag alltid varit där men själv inte fått lika mcyket tillbaka men jag bara fortsatte ge och jag fattade inte, jag var blind då mina känslor och samvete iblnd stod ivägen för sikten. 
 
Vet ni vad jag är så trött på? Att alla alltid ska ha en åsikt i andras liv och alltid kommentera vad man har på sig, vad man gör eller hur man tänker. Jag är så trött på att vissa försöker styra mitt liv när dom inte är en del av det eller om de endast är en liten del av det och knappt har någon betydelse i mitt liv, egentligen. Jag har däremot alltid tagit åt mig extremt av andras åsikter och har inte haft ett bra självförtroende. Därför vill och behöver jag inte höra något negativt om mig. Du känner inte mig och du vet inte vem jag egentligen är eller vad jag tycker. 
Jag har fått höra att jag "är som en vägg att prata med", men ja, jag kanke va det för du kanske skickar snapchats jag inte kan eller vill svara på, jag är inte alltid på humör för att svara eller skriva något meningslöst, ibland vill jag också ha en vettig konversation och inte bara skriva massa strunt för jag är inte sådan egentligen, jag älskar att ta diskussioner och faktiskt få uttrycka mig ordentlige. Många inser nog inte hur långt jag kommit i min utvecklign för jag visar det inte alltid för jag får inte utrymme att växa och speciellt inte i min familj där jag alltid varit den "obildade" lillasystern.
Men alla dom som känner mig vet att jag är den mest tillgängliga personen som finns. Jag är uppkopplad 24/7 och svarar alltid snabbt om jag inte skriver prov eller sitter på hästen. Jag svarar alltid så snabbt jag kan och svarar jag inte finns det en anledning till att jag inte gör det heller. Att då få denna kommentar uppsmälld i mitt ansikte är verkligen inte kul, jag fick kritik för att alltid vara uppkopplad. Jag mådde fakstikt skit efter det och gick en promenad på över 2h och bara va i nuet, jag kollade inte mobilen, lyssnade på musik och tänkte på allt som har hänt och händer just nu i mitt liv och vad jag håller på med, jag överblickade mitt liv ordentligt. Vet ni vad? Det var så skönt och jag borde fortsätta med det för jag kopplade verkligen av, kundet tänka klart. Jag lyckades reda ut en hel del under den tiden, jag insåg vilka som alltid fanns där för mig, vilka som betyder något. jag har jobbat med att renska bort människor jag inte vill vara med och ibland har de tinte varit snyggt men jag har plockat bort dom även fast det sårar mig såotroligt mcyket, men jag inser själv att jag kommer må bättre utan dom. 
Men jag är så trött på att folk som inte vet vem jag är på riktigt ska försöka bestämma över mig och mitt liv och vad jag gör och inte gör. Jag har rätt att få bestämma över mitt egna liv och vad jag gör och jag lägger mig inte i andras liv och vill därför inte att någon ska lägga sig i mitt liv då, behandla andra som du själv vill bli behandlad. När någon börjar lägga sig i mitt liv så börjar jag tvivla på mina egna beslut och jag ska egentligen alltid lita på mina egna beslut och mina egna tankegångar för jag vet att jag gör rätt för mig själv då, jag ska inte göra något för någon annans skull utan bara för mig, det är ju jag som vinner på det. 
Jag har senaste åren varit väldigt öppen om allt och alltid pratat om saker med mina kompisr men så fort jag kommer med ett nytt ämne så ska jag alltid få massa åsikter om att jag inte borde eller tänk så här, jag kommer till mina kompisar för att på stöd och inte bli trampad på för dom tycker jag gör eller tänker fel. Nu menar jag inte att det är så här varje gång men på senaste tiden så har det varit så och jag har kännt mig mer ensam än någonsin fast jag pratar med för många varje dag. Detta gör jag för att känna hur jag mår på riktigt, men så fort det inte plingar i min mobil så känner jag mig ensam och så är det bara och jag jobbar på det. Jag vet inte vad det här beror på.
Det här är något jag jobbar med varje dag, att släppa kontrollen, jag hatar att inte kontroll på allt runt omkring mig. Därför svarar jag alltid snabbt men jag börjar också tvivla mycket på mig sälv om någon börjar ifrågasätta då jag känner att jag inte alls hade så mycket kotroll jag trodde. Jag har alltid blivit ifrågasatt i allt jag gör och jag jobbar på det men det är  långt ifrån lätt att släppa sitt kontrollbehov. Därför när folk kommer med åsikter på hur jag ska leva mitt liv eller hur jag är som person stämmer det inte med hur jag vill leva mitt liv och vad jag jobbar mot att forma för liv och framtid.
Jag kan vara mig själv till 100% med fåtal personer, kan räckna på en hand hur många som står mig nära och jag pratar varje dag med och jag kan prata med om allt mellan himmel och jord med, de puschar mig framåt och hjälper mig med mitt självförtroende. Dessa personer är de enda jag litar på och vågar vara mig själv med. 
Jag vill bara att alla ska sluta kommentera andras liv för det är extremt jobbigt och alla tycker det, det är inte bara jag. Jag kommenterar ingen annans liv eller hur de ska leva det utan låter alla vara sig själva och säger att tänk så här men gör som du vill, jag öppnar fler vägar men låter ändå personen välja själv. Jag dömer inte någon för något. Så sluta kommentera hur någon ska leva sitt liv för du kommenterar andra för du själv inte vet i hur du vill leva ditt eller vem du är, kom på ditt egna liv först innan du ska lägga dig i någon annans. 
 
 
Jag vet att jag är långt ifrån ensam med dessa känslor. jag vet att det är svårt att släppa kontrollen, våga tänka själv och forma dig själv. Men det är också viktigt att du låter dig forma dig själv, ditt liv och din framtid. Du ska aldrig låta någon annan stå ivägen för dina mål och drömmar, du ska lägga i ännu en växel om du blir trampad på, för de trampar på dig för dom ser att du håller på att lyckas bättre än dom gör. 
 

Det ämnet man inte nämner vid namn: mens

Publicerad 2016-06-24 15:50:00 i Tankar och åsikter,

Okej, jag har precis läst klart Clara Henrys bok "Ja jag har mens, hurså". Innan jag läste den var jag väldigt oj nej, jag har mens måste gömma och får inte prata om mens. Men eftersom jag kom in i boken så kände jag mig mer och mer bekväm med mens, det fick mig att inse att det inte bara är jag som har mes, alla tjejer i min närhet har mens, eller alla med åldern inne. Mens är ett ämne som ingen pratar om och varför vet man inte man gör det bara inte helt enkelt. Men jag tycker att det är fel, jag älskar mens, eller ja inte alltid att ha det för det rinner blod och ibland blöder du igenom vilket inte är så fräscht. Men jag älskar att prata om mens, det är ett ämne som fascinerar mig då det är något som alla kvinnor gör och livmodern sköter av sig själv. Jag har slutat skämas över min mens och är stolt över att jag har den. 
Jag vill uppmuntra alla tjejer och kvinnor där ute att faktiskt öppet våga prata om mens, inte just din egna men att faktiskt kunna prata om mens generellt. Framförallt att faktiskt våga säga ordet "mens" då vi idag använder massa kodord för det, ex. lingonveckan som är vanligast. mens är helt naturligt och att vi inte vet mer om varöfr tjejer får mens tycker jag är fel då det finns massa forskning om män men inget om kvinnor. Det är dags att mensen ska uppmärksammas och komma fram för ett mer jämnställt samhälle. När kvinnor kommer våga prata om mensen så kommer även vi våga prata om annat, på detta sätt så kommer vi få våran röst hörd och vi kommer tas på mer allvar i samhället. 
Men det är inte bara mensen vi ska börja prata mer om, utan även PMS. Jag kan ärligt säga att min PMS är värre än min mens, för mensen existerar knappt för mig medan min PMS gör livet svårt för mig. Under mina PMS dagar blir jag: över känslig och gråter för allt men skrattar som en galning. Jag kan för mitt liv inte äta ordentligt och mår illa hela tiden. Jag blir aldeles för trött i kroppen och orkar inte göra något, ex. jag kan trana hur mycket som helst men precis när jag får PMS så tappar jag den lusten helt och tvingar mig själv att gå en långpromenad men det går ju inte i samma tempo som vanligt... 
PMS är något som många tjejer har, ni som inte har skatta er lyckliga för den är helvetes jobbig oftast. Killarna säger ofta att du är sur men egentligen så är du inte det, din PMS får det att framstå som det. Det är skit jobbigt för du blir överkänslig och dina vänner kanske inte förstår vad det är och tar det som personangrepp fast det bara är dina j*vla, s*tans hormoner som spökar.
Nej hörrni tjejer, nu tar vi tag i mens och PMS. Vi öppnar upp oss, göm den inte, prata hur mycket och öppet och ofta om det som du vill. Jag har då börjat göra det och mina änner älskar det för då har dom någan att prata om det med! Så våga vara den som tar första steget för jag lovar, det finns så många andra som vill prata om det men inte vågar. Och ingen i din närhet som vill? Skriv till mig, jag älskar att prata mens och PMS för det är ett ämne som ingen pratar om jag tror och hoppas att jag och Clara Henry med hjälp av er kan förändra världen och få alla att prata om mens eller tycka det är mindre minsamt, göra det till något som får kvinnor till ett starkare kön!!!!! Kom igen tjejer, jag vet att ni kan!
 

Throw Back Thursday-mitt åsikts inlägg

Publicerad 2015-04-23 11:56:00 i Tankar och åsikter,

Kommer ni ihåg mitt åsiktsinlägg jag skrev i början av sommarn, det om vuxna som inte tror på ungdommar? Jag tycker det är en så viktig sak så jag tycker ni alla borde läsa det igen så återpublicerar det.
 
Linn Olsson skriver ofta om vuxna som tror och inte tror. för er som inte vet är hon en häst bloggerska, grym förebild. Men hon har väldigt rätt i att vuxna som tror på unga är otroliga som vågar sattsa och säga att våra ideer är grymma och att vi kan om vi vill.  
Men om man sedan sätter sig med en vuxen som itnte tror på ideen, det känns frukansvärt.
Jag har nog aldrig rikgit känt av den känslan mer än att det känns som en ridlärare i stallet inte gillar mig eller tror på att jag kan rida vilket jag får höra mycket av min ridlärare och tjejerna i ridgruppen. Men jag har aldrig hört henne säga att hon inte tror att jag kan rida men det är den kännslan jag får av henne, hennes vibbar säger inte att jag är bra snarare att jag suger. Jag vet att jag rider bra men det kan vara skönt att få det bekräftat ändå.
I skolan vet jag också att jag skulle kunna vara super om jag ansträngde mig mer. de flesta av mina lärre säger att de vet att jag kan bättre om jag bara anstränger mig mer. Även om det är bra att de säger att jag kan bli bättre så vet jag inte vad jag kan bli bättre på. De säger bara plugga hårdare, men på vad och hur? Om jag och nån annan i världen ska kunna bli bättre måste man nog här vad man gör bra men också vad man gör fel. Då kan man rätta sina fel men behålla det som är rätt. 
Så man behöver höravad man är bra på men vad man kan förbättre, oavsett om det är i skolan, i stllaet, fotboll eller basket. Mn vuxna behöver samtidigt tro på att man kan göra det och höja en till skyarna samtidigt som de måste ta ner en till jorden ibland och säga att gör det här så här istället så blir det nog bra. Man behöver höra en lösning på hur an bättra sig och inte bara nej det där var inte bra. Så tänk på vad du säger och vad skulle du vilja höra?
Vi unga är framtiden så vi måste få känna att vi har all power i världen ibland!
 

Om

Min profilbild

Madde

17 år från Stockholm, denna blogg vill jag ska inspirera just dig till att nå dina drömmar och mål. Tänker låt inläggen tala för sig själva. För mer inspiration: http://mingelgrd.tumblr.com/

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela